Tillverkning av en måsvideo – kan måsen skolas till skräpplockare?
I mitten av februari är det genast på morgonen full rulians i fågelgården i Pyttis. Vi har kommit på plats för att spela in en dokumentärvideo till kommunikationskampanjen Skräpfria Helsingfors. Livslevande måsar har huvudrollen i videon.
Eftersom det ännu är vinter har måsarna inte återvänt till Finland från sin flyttresa. Lyckligtvis finns det en vårdinrättning för vilda fåglar i Pyttis, vars huvudsakliga uppgift är att rehabilitera skadade fåglar och släppa ut dem i naturen igen. Cirka tio måsar hittades där i februari.
Jag kan inte tro mina öron när vårdinrättningens långvariga boende, korpen, skriker ”Godmorgon!”. Den har lärt sig att hälsa på gästerna. I rummet invid bereder Esa Hokkanen, som leder Pyttis vårdinrättning, frukost till fåglarna. Esas dotter, som har fortsatt sin fars yrkeskarriär, hjälper till med fåglarna.
Inspelningen sker i fåglarnas stora utomhusinhägnad. Ur måsflocken traskar åtminstone Börje och Tuula framför kameralinsen. Tuula, som är en liten men hetsig fiskmås, gör mycket väsen av sig. Börje igen är en lugnare och större gråtrut.
Man ville inte att inspelningen skulle skapa extra stress för måsarna eller att de skulle hamna utanför sitt bekvämlighetsområde, så därför går utöver fotografen endast kameraassistenten och ljudteknikern in i inhägnaden. I stället för David Attenborough har Helsingfors stads miljödirektör Esa Nikunen återigen rollen som berättare och utbildare, biträdd av Esa från vårdinrättningen. Vi andra tittar på hur inspelningen framskrider på monitorn i trailern.
Inspelningen följdes på monitorn och storyboarden hjälpte oss att hänga med under de olika scenerna.
Lyckad utbildning eller illusion?
Måsarna är smarta fåglar, men det är utmanande att skola dem till skräpplockare på kort tid. Före inspelningarna biträddes vi av den erfarna djurtränaren Tuire Kaimio som bland annat hade låtit måsarna bekanta sig på förhand med avfallskärlet och skräpen som används under inspelningarna. Man placerade delikatesser åt måsarna i avfallskärl som var 10 cm höga, och dessa delikatesser hämtade de sedan och åt. Tanken var att måsarna även skulle ha lärt sig plocka skräp, men detta visade sig vara en lite för ambitiös idé att genomföra på så kort tid, så vi nöjde oss med att spela in måsarnas sysslor och under redigeringsfasen spola vissa scener i videon bakåt för att ge en illusion av skräpplockning.
Jag tror dock att måsarna under en längre skolningstid även skulle ha lärt sig plocka skräp. En reflexväst hade till och med färdigt tillverkats som arbetsdräkt för måsarna. Västen blev visserligen endast rekvisita i videon och avsikten var inte heller att klä den på måsen.
Man tillverkade egna arbetsdräkter åt måsarna – senare fick de ännu en Helsingforslogo, såsom på de officiella arbetsdräkterna.
Måsarna, som ofta stämplas som skräpbovar, är väldigt sympatiska, och under inspelningarna kom deras färggranna personligheter fram. Måsarna valdes till huvudfigurer för kampanjen, eftersom de ofta kopplas ihop med nedskräpning. Måsarna är ju inga skräpbovar, utan vi människor är. I kampanjinnehållet skränar och häcklar måsarna om nedskräpning med en humoristisk ton och berättar rafflande fakta om nedskräpningens konsekvenser och kostnader – visste du att 14 miljoner euro av skattebetalarnas pengar gick åt till renhållning av Helsingfors i fjol?
Börje och Tuula har även förevigats som maskotar. Våra maskotar hittas åtminstone på första maj i Brunnsparken och på Tall Ships Races-evenemanget i början av juli. Jag kan avslöja att undertecknad deltar åtminstone i vappenvimlet för att påminna festprissarna om nedskräpandets skadlighet – skräpa inte ner, annars skrattar även måsarna åt dig!
Se den färdiga videon på stadsmiljöns YouTube-kanal
Teina Ryynänen. Skribenten arbetar med kommunikation inom Helsingfors stads stadsmiljösektor.